Vad är ARA-290 (cibinetid)?
ARA-290 är utvecklingskoden för en syntetisk peptid vars internationella generiska namn är cibinetid. I litteraturen förekommer den också som pyroglutamat-helix B-ytpeptid (pHBSP). Molekylen är kort med farmaceutiska mått mätt: 11 aminosyror med sekvensen Pyr-Glu-Gln-Leu-Glu-Arg-Ala-Leu-Asn-Ser-Ser, molekylformeln C₅₁H₈₄N₁₆O₂₁ och en molekylvikt på ungefär 1257,33 g/mol. Den första aminosyran är ett pyroglutamat, en cyklisk form av glutaminsyra.
Sekvensen är inte slumpmässig. Den återskapar en specifik yta hos erytropoietin (EPO), hormonet som är mest känt för att driva produktionen av röda blodkroppar. Forskare hade länge observerat att EPO också verkar skydda vävnader under stress på sätt som är svåra att förklara enbart med erytropoes. Ett arbete som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences 2008 rapporterade att dessa vävnadsskyddande effekter kunde efterliknas av små icke-erytropoetiska peptider som återskapar en del av EPO:s tredimensionella struktur, och pekade särskilt ut helix B-ytan som den relevanta regionen.
ARA-290 är den kliniska kandidat som kom ur detta resonemang. Det som gör den ovanlig bland de peptider som diskuteras i nätforum är att den inte stannade vid djurstadiet. Den genomgick en rad registrerade, placebokontrollerade studier på människor, huvudsakligen vid sarkoidosassocierad småfiberneuropati, och resultaten publicerades i referentgranskade tidskrifter. Det är en högre ribba än de flesta forskningspeptider klarar.
Det är lika viktigt att ange gränserna för denna dokumentation. Cibinetid är inte godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA eller av Europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för någon indikation. De publicerade humandata kommer från fas 2-studier med små urval och kort uppföljning. Den här guiden är avsedd i utbildningssyfte, utgör inte medicinsk rådgivning och föreslår inte heller att någon ska skaffa eller administrera denna peptid.
Hur interagerar ARA-290 med den medfödda reparationsreceptorn?
Den farmakologiska utgångspunkten för ARA-290 bygger på idén att EPO signalerar via mer än en receptorkonfiguration. Den klassiska erytropoetiska signalen går via en homodimer av EPO-receptorn (EPOR), två identiska subenheter som svarar på cirkulerande EPO och driver mognaden av prekursorer till röda blodkroppar i benmärgen. Detta är den signalväg som rekombinant EPO utnyttjar vid anemi vid kronisk njursjukdom.
En andra konfiguration har föreslagits för de vävnadsskyddande effekterna. I en översikt i PAIN Reports 2016 beskrev Dahan och medarbetare den medfödda reparationsreceptorn (innate repair receptor, IRR) som en heteromer där EPO-receptorn sammanförs med den gemensamma betakedjan (CD131), en subenhet som delas med flera cytokinreceptorer. Enligt den modellen aktiverar bindning till IRR samtidigt antiinflammatoriska signalvägar och signalvägar för vävnadsreparation, vilket är ett annat biologiskt resultat än stimulering av erytropoesen.
Två drag hos modellen är viktiga för tolkningen av det kliniska arbetet. För det första beskrivs IRR som sammansatt och uttryckt huvudsakligen i vävnader som redan är skadade eller metaboliskt stressade, snarare än att finnas konstant tillgänglig överallt. Om det stämmer skulle en IRR-agonist verka företrädesvis där skada pågår, vilket är en rimlig förklaring till att forskarna sökte effekter i skadade nervfibrer snarare än i frisk vävnad. För det andra förutsäger receptorns identitet vad som inte bör hända: en selektiv IRR-agonist bör inte i någon meningsfull grad stimulera benmärgen.
Denna mekanistiska förklaring är sammanhängande och välciterad, men fortfarande en modell och inte ett avgjort faktum. Den medfödda reparationsreceptorns sammansättning och signalering är fortfarande en aktiv forskningsfråga, och betakedjans roll i EPO-förmedlat skydd diskuteras fortfarande i litteraturen. Läsare bör se mekanismen som den arbetshypotes som styrde studierna, inte som bevis för att studierna lyckades.
Varför stimulerar ARA-290 inte produktionen av röda blodkroppar?
Konstruktionslogiken är strukturell. Den del av EPO som binder den klassiska homodimera receptorn och den del som återskapar helix B-ytan är inte densamma. Genom att syntetisera enbart de 11 aminosyror som motsvarar helix B-ytan ville utvecklarna behålla den reparationsassocierade signalen och utesluta den erytropoetiska. PNAS-rapporten från 2008 som introducerade dessa peptider beskriver dem uttryckligen som icke-erytropoetiska samtidigt som de behåller vävnadsskyddande aktivitet i experimentella modeller.
Denna separation är molekylens främsta försäljningsargument ur läkemedelsutvecklingssynpunkt, och den berör ett verkligt kliniskt problem. Rekombinant EPO och närliggande erytropoesstimulerande läkemedel medför erkända hematologiska och kardiovaskulära risker när erytrocytmassan drivs uppåt, vilket begränsar varje försök att använda EPO självt som vävnadsskyddande medel i höga doser. En peptid som aktiverar reparationssignalering utan den begränsningen skulle i princip kunna ge en annan riskprofil.
I de publicerade studierna på människor övervakade forskarna kliniska parametrar och laboratorieparametrar och rapporterade inga hematologiska säkerhetssignaler. Den randomiserade, dubbelblinda pilotstudien från 2012 i Molecular Medicine uppgav att inga säkerhetsproblem framkom vid kliniska bedömningar eller laboratoriebedömningar under fyra veckors dosering hos patienter med sarkoidos. Den senare fas 2b-studien rapporterade inga betydande säkerhetsproblem i någon behandlingsgrupp.
En varning förtjänar att betonas. Avsaknaden av en erytropoetisk effekt är inte detsamma som avsaknad av risk. En molekyl som modulerar inflammatorisk signalering skulle i princip kunna ha konsekvenser som korta studier i små populationer inte är utformade för att upptäcka, till exempel för immunövervakning eller för vävnadsombyggnad under lång tid. Ingenting i den publicerade dokumentationen fastställer långtidssäkerhet, och ingen publicerad studie följde deltagarna längre än några månader.
Vad visade studierna av neuropati vid sarkoidos?
Det mest utvecklade humanprogrammet för cibinetid riktade sig mot småfiberneuropati associerad med sarkoidos, ett tillstånd där tunna omyeliniserade och svagt myeliniserade nervfibrer går förlorade, vilket ger brännande smärta, onormal temperaturkänsel och autonoma symtom. Konventionella behandlingsalternativ är begränsade, vilket delvis förklarar varför ett medel som sades kunna regenerera nervfibrer väckte uppmärksamhet.
Den första publicerade studien var en randomiserad, dubbelblind pilotstudie i Molecular Medicine 2012. Tjugotvå patienter med sarkoidos och symtom på småfiberneuropati fick antingen ARA-290 i dosen 2 mg intravenöst tre gånger i veckan (12 patienter) eller placebo (10 patienter) under fyra veckor. Författarna rapporterade en signifikant förbättring vid vecka 4 i poängen på Small Fiber Neuropathy Screening List jämfört med placebo, tillsammans med förändringar i dimensionerna smärta och fysisk funktion i frågeformuläret SF-36, och inga säkerhetsproblem vid klinisk bedömning eller laboratoriebedömning.
En andra blindad, placebokontrollerad studie som publicerades i Molecular Medicine 2013 gick över till daglig subkutan dosering i 28 dagar. Utöver förbättring av patientrapporterade symtom rapporterade författarna en signifikant ökning av täthet av små nervfibrer i hornhinnan, förändringar i hudens temperaturkänslighet och en ökad fysisk prestationsförmåga mätt med sex minuters gångtest. Daglig administrering av 4 mg subkutant beskrevs som väl tolererad, utan allvarliga biverkningar under doseringen eller under uppföljningsperioden.
Den största publicerade studien är fas 2b-studien som rapporterades i Investigative Ophthalmology and Visual Science 2017. Den inkluderade 64 deltagare med sarkoidosassocierad förlust av små nervfibrer och neuropatisk smärta, randomiserade till 28 dagars subkutan cibinetid i dosen 1 mg, 4 mg eller 8 mg dagligen, eller placebo. Det primära effektmåttet var hornhinnans nervfiberyta mätt med konfokalmikroskopi av hornhinnan. En signifikant ökning jämfört med placebo observerades för dosen 4 mg, motsvarande en ökning på ungefär 23 procent från baslinjen, och författarna rapporterade också en signifikant ökning av längden på GAP-43-positiva nervfibrer i hudens epidermis, en markör för regenererande fibrer. Inga betydande säkerhetsproblem observerades i någon behandlingsgrupp.
| Studie | Design | Dosering som rapporterades i studien | Viktigaste rapporterade utfall |
|---|---|---|---|
| Heij et al., 2012 | Randomiserad, dubbelblind pilotstudie, 22 patienter | 2 mg intravenöst, 3 gånger i veckan, 4 veckor | Förbättrad symtompoäng (SFNSL) jämfört med placebo vid vecka 4 |
| Dahan et al., 2013 | Blindad, placebokontrollerad fas 2 | 4 mg subkutant dagligen, 28 dagar | Symtomförbättring, ökad täthet av nervfibrer i hornhinnan, ökad sträcka i sex minuters gångtest |
| Culver et al., 2017 | Randomiserad fas 2b, 64 deltagare | 1, 4 eller 8 mg subkutant dagligen, 28 dagar | Hornhinnans nervfiberyta ökade med cirka 23 procent från baslinjen vid 4 mg jämfört med placebo |
Dessa doseringsuppgifter anges här enbart för att beskriva vad studierna testade. De är inte vägledning, och inget i den här artikeln ska läsas som ett protokoll. Ett dos-responssamband som når sin topp vid en mellandos, som i fas 2b-studien, är i sig en anledning till försiktighet och inte en anledning att extrapolera.
Vad visar evidensen vid diabetes?
Den andra kliniska forskningslinjen var metabol. En studie som publicerades i Molecular Medicine 2014 undersökte ARA-290 hos patienter med typ 2-diabetes. Deltagarna administrerade själva 4 mg subkutant dagligen, eller placebo, i 28 dagar och följdes sedan ytterligare en månad utan dosering, vilket gav en total observationsperiod på 56 dagar.
Författarna rapporterade att deltagare som fick ARA-290 visade förbättring av HbA1c och av blodfetterna under observationsperioden på 56 dagar, och att neuropatiska symtom bedömda med frågeformuläret PainDetect förbättrades signifikant i ARA-290-gruppen. De rapporterade också att behandlingen inte var förknippad med några betydande läkemedelsrelaterade biverkningar. Deras uttalade slutsats var att peptiden kan gynna både den metabola kontrollen och neuropatin vid typ 2-diabetes och förtjänade fortsatt klinisk utvärdering.
Detta är ursprunget till det ofta upprepade påståendet att ARA-290 behandlar diabetesneuropati. Påståendet behöver sättas in i sitt sammanhang. Studien mätte ett patientrapporterat frågeformulär om neuropatiska symtom i en liten population med typ 2-diabetes under fyra veckors dosering. Det var inte en dedikerad, tillräckligt stor studie vid diagnostiserad diabetisk perifer neuropati med hårda kliniska effektmått, och den replikerades inte i ett större fas 3-program.
En annan diabeteskomplikation testades med ett tydligt negativt primärt resultat. En fas 2-studie som publicerades i Journal of Clinical Medicine 2020 undersökte cibinetid vid diabetiskt makulaödem. Nio patienter rekryterades och åtta fullföljde en 12 veckors kur med 4 mg subkutan självadministrering dagligen. Synskärpa, näthinnetjocklek, näthinnekänslighet och tårproduktion förbättrades inte i genomsnitt. Författarna rapporterade att kuren var säker, utan allvarliga biverkningar eller reaktioner och utan påvisade antikroppar mot cibinetid, och noterade samtidigt att vissa enskilda deltagare uppvisade förändringar i central näthinnetjocklek, tårproduktion, diabeteskontroll och albuminuri.
Sammantaget är diabetesarbetet genuint blandat. En liten studie gav uppmuntrande metabola signaler och symtomsignaler, och en annan liten studie vid en annan diabeteskomplikation missade sina effektmål samtidigt som den bekräftade tolerabiliteten. Blandade resultat i tidiga faser är normalt i läkemedelsutveckling. De utgör ingen grund för slutsatsen att peptiden fungerar.
Vad har den prekliniska forskningen undersökt?
Djurstudier ligger till grund för och utvidgar humanprogrammet. En studie i Molecular Pain 2014 undersökte ARA-290 i en råttmodell för neuropatisk smärta. Författarna rapporterade långvarig lindring av neuropatisk smärta i kombination med dämpning av mikrogliasvaret i ryggmärgen, och kopplade den beteendemässiga effekten till en minskad neuroinflammatorisk aktivering i ryggmärgen snarare än till klassisk smärtlindring.
Ett annat team rapporterade i PLoS ONE 2014 att en EPO-härledd icke-erytropoetisk peptid förbättrade experimentell autoimmun neurit, en djurmodell för inflammatorisk perifer nervsjukdom, genom dämpning av inflammation och vävnadsskydd, med förbättrad nervregeneration och remyelinisering. Detta stämmer överens med det bredare påståendet att molekylen verkar på den inflammatoriska miljön kring skadade nerver.
Andra prekliniska inriktningar har omfattat organskydd i modeller för ischemisk och inflammatorisk skada samt överlevnad av transplanterade pankreasöar. Intresset för öceller återspeglas i den regulatoriska dokumentationen: Europeiska läkemedelsmyndigheten beviljade cibinetid särläkemedelsstatus för att förebygga transplantatförlust vid transplantation av pankreasöar (EU/3/16/1721). Preklinisk rimlighet och en regulatorisk beteckning är båda långt ifrån påvisad klinisk nytta.
Djurmodeller för neuropati och inflammation låter sig som regel dåligt överföras till sjukdom hos människa, och därför löper skillnaden mellan preklinisk och klinisk evidens genom hela den här guiden. Läsare som vill ha den bredare principen bakom denna försiktighet hittar den i vår översikt över peptider som studerats vid inflammation, där samma glapp återkommer inom större delen av fältet.
Hur stark är den samlade evidensen?
En ärlig gradering av evidensunderlaget för ARA-290 hamnar i ett obekvämt mellanläge. På den positiva sidan har molekylen en definierad struktur, en uttalad mekanistisk hypotes, randomiserade placebokontrollerade studier på människor, förspecificerade effektmått och resultat publicerade i indexerade referentgranskade tidskrifter. Jämfört med peptider vars hela rykte vilar på gnagarstudier och användarrapporter är det ett väsentligt starkare underlag.
På den begränsande sidan är varje publicerad humanstudie liten. I den största randomiserades 64 deltagare. Doseringsperioderna var 28 dagar i studierna vid sarkoidos och typ 2-diabetes och 12 veckor i studien vid makulaödem. Inga fas 3-resultat har publicerats, och det kliniska programmet förefaller inte ha gått vidare till bekräftande studier. Korta, små studier i tidiga faser ger rutinmässigt signaler som senare inte går att replikera.
Valet av effektmått förtjänar också granskning. Det primära effektmåttet i fas 2b var hornhinnans nervfiberyta, ett strukturellt surrogatmått som mäts med konfokalmikroskopi av hornhinnan. Forskarna själva publicerade metodologiskt arbete i Scientific Reports 2018 som hävdar att nervfiberyta tillför information utöver konventionella täthetsmått och kan hjälpa till att bedöma behandlingssvar. Det är ett rimligt vetenskapligt argument, och det är också en påminnelse om att en förändring i ett bildbaserat surrogatmått i sig inte är bevis för varaktig klinisk nytta för en patient.
Slutligen bör man notera vem som utförde arbetet. De kliniska studierna och mycket av den stödjande vetenskapen involverade författare som var knutna till eller finansierades av den sponsor som utvecklade molekylen. Detta är standard i läkemedelsutveckling och gör inte data ogiltiga, men oberoende replikering av obundna grupper är ett inslag som underlaget för närvarande saknar. Sammantaget beskrivs ARA-290 bäst som en mekanistiskt intressant experimentell peptid med lovande men obekräftade fas 2-resultat.
Vilka biverkningar har rapporterats?
Bilden av tolerabilitet i de publicerade studierna är konsekvent, och konsekvent begränsad av storleken. Pilotstudien från 2012 rapporterade att patienterna tolererade upprepade intravenösa infusioner utan biverkningar som noterades av studiepersonalen eller rapporterades av patienterna själva, och att inga säkerhetsproblem framkom vid kliniska bedömningar eller laboratoriebedömningar. Studien från 2013 beskrev daglig subkutan administrering av 4 mg som väl tolererad, utan allvarliga biverkningar under doseringen eller uppföljningen.
Fas 2b-studien rapporterade inga betydande säkerhetsproblem i någon av de fyra behandlingsgrupperna under 28 dagar. Studien vid typ 2-diabetes rapporterade inga betydande läkemedelsrelaterade biverkningar under observationsperioden på 56 dagar. Studien vid diabetiskt makulaödem tillförde en immunologisk datapunkt: under 12 veckors daglig subkutan administrering observerades inga allvarliga biverkningar eller reaktioner och inga antikroppar mot cibinetid påvisades, vilket är en relevant aspekt för varje peptid som ges upprepat.
Det som denna dokumentation inte kan berätta är viktigare än det den kan berätta. Några hundra deltagare som exponerats i fyra till tolv veckor kan inte karakterisera ovanliga biverkningar, kan inte fastställa säkerhet under graviditet, hos barn, vid nedsatt njur- eller leverfunktion eller tillsammans med andra läkemedel, och säger ingenting om utfall över månader eller år. Varje påstående att ARA-290 är säker, utan dessa förbehåll, ger en missvisande bild av evidensen.
En separat riskkategori har inget med själva molekylen att göra. Material som säljs online som ARA-290 tillverkas inte enligt farmaceutiska standarder, omfattas inte av regulatorisk tillsyn av identitet, renhet, endotoxinhalt eller sterilitet, och innehåller kanske inte det som etiketten anger. Det allmänna problemet med produktkvalitet och risker vid självadministrering behandlas i vår artikel om huruvida peptider är säkra. Om du överväger något i den här kategorin, diskutera det med kvalificerad sjukvårdspersonal först.
Vilken är den regulatoriska och juridiska statusen?
Cibinetid är inte godkänt som läkemedel av FDA, EMA eller någon jämförbar större tillsynsmyndighet. Det har inget godkännande för försäljning för sarkoidosassocierad småfiberneuropati, för diabetesneuropati, för makulaödem eller för någon annan indikation. Det är fortfarande en experimentell substans.
Det har däremot särläkemedelsstatus (orphan designation), vilket ofta felaktigt framställs som godkännanden på nätet. I Europeiska unionen fick cibinetid särläkemedelsstatus för behandling av sarkoidos (EU/3/13/1191) och för att förebygga transplantatförlust vid transplantation av pankreasöar (EU/3/16/1721). I USA meddelade sponsorn att FDA beviljat särläkemedelsstatus för ARA-290 vid sarkoidos i juli 2016, efter att tidigare ha erhållit amerikansk särläkemedelsstatus och snabbspårsstatus (fast track) för neuropatisk smärta hos patienter med sarkoidos.
Den kliniska utvecklingen förefaller inaktiv: ingen cibinetidstudie som startat efter 2016 finns upptagen på ClinicalTrials.gov, och den senaste, vid diabetiskt makulaödem (Belfast, 2016 till 2017), avslutades i förtid.
En särläkemedelsstatus (orphan designation) är ett system av incitament för att utveckla produkter för sällsynta tillstånd. Den ger regulatoriska och kommersiella fördelar som avgiftsreduktioner, protokollstöd och marknadsexklusivitet om ett godkännande så småningom beviljas. Den säger ingenting om huruvida en produkt fungerar, och beteckningar kan senare dras tillbaka på sponsorns begäran eller när ett utvecklingsprogram avslutas. Ett snabbspår (fast track) gäller på liknande sätt hastigheten i den regulatoriska dialogen, inte styrkan i evidensen.
Den juridiska statusen för enskilda personer varierar kraftigt mellan jurisdiktioner. På de flesta marknader, inklusive USA och Europeiska unionen, säljs ogodkända peptider av det här slaget endast som material märkt för laboratorieforskning och det är inte lagligt att marknadsföra eller tillhandahålla dem för användning på människor. Regler för innehav, import och tillhandahållande skiljer sig från land till land, och tävlingsidrottare möter ytterligare ett skikt: ämnen som påverkar vävnadsreparation och tillväxtfaktorvägar omfattas av antidopingkontroll, så varje idrottare bör kontrollera Världsantidopingbyråns (WADA) aktuella listor över förbjudna och övervakade substanser i stället för att anta att en peptid är tillåten.
Hur skiljer sig ARA-290 från andra peptider som diskuteras online?
ARA-290 grupperas ofta med reparationsinriktade peptider, men dess profil är särskild i två avseenden. Det första är receptorspecificitet. I stället för ett brett påstående om vävnadsläkning har cibinetid en uttalad hypotes om molekylärt mål, heterodimeren av EPOR och CD131, med en tydlig strukturell motivering till varför den inte bör återskapa den erytropoetiska effekten hos det hormon den härstammar från. Det andra är vilket evidensstadium som nåtts: registrerade, randomiserade, placebokontrollerade fas 2-studier på människor med förspecificerade strukturella effektmått.
Det är en annan situation än för BPC-157, där litteraturen domineras av prekliniskt gnagararbete utan publicerade fas 3-studier på människor, och där de föreslagna mekanismerna är flera och mindre exakt definierade. Det skiljer sig också från tymosin alfa-1, som har en lång forskningshistoria inom immunmodulering och regulatoriskt godkännande i vissa jurisdiktioner för specifika indikationer, vilket placerar den på ännu en annan regulatorisk grund.
Jämförelsen gäller åt båda håll. Att ha nått fas 2 innebär att ARA-290 har testats mer rigoröst än de flesta peptider i omlopp. Det innebär också att molekylen har utsatts för det stadium där kandidater oftast faller bort, och att den ännu inte har gett den bekräftande evidens som normalt följer på ett positivt fas 2b-resultat. Att nå fas 2 och stanna där är i sig meningsfull information.
För läsare som kartlägger fältet är den användbara slutsatsen inte en rangordning utan en metod: fråga vilken receptor som är målet, vilka humanstudier som finns, hur många deltagare som studerats, under hur lång tid, vilket effektmått som mättes och vem som finansierade arbetet. Tillämpad på ARA-290 ger den metoden ett tydligt svar. Vetenskapen är intressant, humandata är verkliga men preliminära och den regulatoriska statusen är entydig.
Medicinsk friskrivning: den här artikeln är endast avsedd i utbildningssyfte och ger ingen information om dosering, inga protokoll och ingen medicinsk rådgivning. ARA-290 är en forskningspeptid som inte är godkänd för användning på människor. Inget av innehållet här ska användas som underlag för beslut om din hälsa. Kontakta kvalificerad sjukvårdspersonal vid alla medicinska frågor eller innan du överväger någon experimentell substans.
Rekommenderade produkter
Forskningspeptider utvalda för kvalitet och renhet:
GHK-Cu
Anti-aging-substans
GHK-Cu Pen
Förfylld penna GHK-Cu
GLOW-UP Ritual
Set med 3 pennor: Glow, NAD+, GHK-Cu
Testa dina kunskaper
Snabbquiz · 6 frågor
Vanliga frågor
Vad är ARA-290 och hur hänger den ihop med erytropoietin?
Är ARA-290 godkänt av FDA eller EMA?
Vad mätte fas 2b-studien vid sarkoidos egentligen?
Fungerar ARA-290 vid diabetesneuropati?
Höjer ARA-290 hemoglobinet som EPO gör?
Vilka biverkningar har rapporterats i studierna?
Varför verkar utvecklingen ha stannat efter fas 2?
Är det lagligt att köpa ARA-290?
Källor
- Heij L, Niesters M, Swartjes M, et al. (2012). Safety and Efficacy of ARA 290 in Sarcoidosis Patients with Symptoms of Small Fiber Neuropathy: A Randomized, Double-Blind Pilot Study. Molecular Medicine. (link.springer.com)
- Dahan A, Dunne A, Swartjes M, et al. (2013). ARA 290 Improves Symptoms in Patients with Sarcoidosis-Associated Small Nerve Fiber Loss and Increases Corneal Nerve Fiber Density. Molecular Medicine. (link.springer.com)
- Culver DA, Dahan A, Bajorunas D, et al. (2017). Cibinetide Improves Corneal Nerve Fiber Abundance in Patients With Sarcoidosis-Associated Small Nerve Fiber Loss and Neuropathic Pain. Investigative Ophthalmology and Visual Science, 58(6):BIO52-BIO60. (iovs.arvojournals.org)
- Brines M, Dunne A, van Velzen M, et al. (2014). ARA 290, a Nonerythropoietic Peptide Engineered from Erythropoietin, Improves Metabolic Control and Neuropathic Symptoms in Patients with Type 2 Diabetes. Molecular Medicine, 20:658-666. (molmed.biomedcentral.com)
- Dahan A, Brines M, Niesters M, Cerami A, van Velzen M (2016). Targeting the innate repair receptor to treat neuropathy. PAIN Reports, 1(1):e566. (PMC)
- Lois N, Gardner E, McFarland M, et al. (2020). A Phase 2 Clinical Trial on the Use of Cibinetide for the Treatment of Diabetic Macular Edema. Journal of Clinical Medicine, 9(7):2225. (PMC)
- Brines M, et al. (2018). Corneal nerve fiber size adds utility to the diagnosis and assessment of therapeutic response in patients with small fiber neuropathy. Scientific Reports. (nature.com)
- Swartjes M, van Velzen M, Niesters M, et al. (2014). ARA 290, a peptide derived from the tertiary structure of erythropoietin, produces long-term relief of neuropathic pain coupled with suppression of the spinal microglia response. Molecular Pain, 10:13. (PMC)
- Liu Y, Luo B, Han F, et al. (2014). Erythropoietin-Derived Nonerythropoietic Peptide Ameliorates Experimental Autoimmune Neuritis by Inflammation Suppression and Tissue Protection. PLoS ONE, 9(3):e90942. (PMC)
- Brines M, Patel NSA, Villa P, et al. (2008). Nonerythropoietic, tissue-protective peptides derived from the tertiary structure of erythropoietin. Proceedings of the National Academy of Sciences USA. (pnas.org)
- European Medicines Agency (2013). EU/3/13/1191 orphan designation for treatment of sarcoidosis (cibinetide). EMA Orphan Designations. (ema.europa.eu)
- European Medicines Agency (2016). EU/3/16/1721 orphan designation for prevention of graft loss in pancreatic islet transplantation (cibinetide). EMA Orphan Designations. (ema.europa.eu)
- ClinicalTrials.gov (2024). The Use of ARA290 for the Treatment of Diabetic Macular Oedema (NCT06626971). ClinicalTrials.gov. (clinicaltrials.gov)