Tryck på ESC för att stänga

Peptide Lab App Logga in Artiklar Guide Produkter
Mer Peptide Tracker Kalkylator Bästa kalkylatorerna Peptidstatistik Kontakt Nyhetsbrev
Français English Deutsch Español Português العربية Italiano Polski 한국어 日本語 中文 Русский Nederlands Čeština Svenska Türkçe
GHRP
6

GHRP-6

Growth Hormone Releasing Peptide-6 (GHRP-6)

873,0 g/mol Molekylvikt
C₄₆H₅₆N₁₂O₆ Molekylformel
Forskningspeptid, inte godkänd som läkemedel Status
His-D-Trp-Ala-Trp-D-Phe-Lys-NH₂ (synthetisches Hexapeptid-Amid mit zwei D-konfigurierten Aminosäuren)
Uppdaterad 7 november 2026
GHRP-6 Photo: Jess Loiterton

Vad är GHRP-6?

GHRP-6 står för Growth Hormone Releasing Peptide-6. Det är en syntetisk hexapeptid uppbyggd av sex aminosyror i sekvensen His-D-Trp-Ala-Trp-D-Phe-Lys-NH₂. Två av byggstenarna har D-konfiguration (D-tryptofan på position 2 och D-fenylalanin på position 5), och den C-terminala änden är amiderad. Ingen av dessa egenskaper är en kemisk slump: de ökar stabiliteten mot kroppens egna peptidaser och låser den rumsliga struktur som krävs för receptorbindning. Molekylvikten är ungefär 873,0 g/mol och molekylformeln är C₄₆H₅₆N₁₂O₆.

GHRP-6 tillhör klassen tillväxthormonsekretagoger (GHS). Termen beskriver molekyler som får kroppen att frisätta sitt eget tillväxthormon (GH) i stället för att tillföra tillväxthormon utifrån. Denna skillnad är central för att förstå hela klassen: GHRP-6 är inte tillväxthormon och ersätter det inte. Substansen verkar ett steg tidigare i regleringskretsarna, på nivån hypotalamus och hypofys.

Historiskt är GHRP-6 en av de tidigaste medlemmarna i klassen. Redan i slutet av 1980-talet studerades hexapeptiden på friska frivilliga, där den gav en selektiv stimulering av GH-frisättningen (Ilson et al., 1989). Vid den tiden var motsvarande receptor ännu okänd. Först 1996 klonade en grupp på Merck den G-proteinkopplade receptorn i hypofys och hypotalamus som dessa sekretagoger verkar på (Howard et al., 1996). Tre år senare identifierades ghrelin som kroppens egen ligand för denna receptor. Historiskt sett var GHRP-6 alltså verktyget som ledde till upptäckten av ett helt hormonsystem.

För dagens klassificering är den regulatoriska statusen avgörande: GHRP-6 har inget godkännande som läkemedel, varken från amerikanska FDA eller europeiska EMA. I kataloger förekommer det vanligen som en substans för forskningsändamål. Allt du läser i den här guiden beskriver därför forskningsläget och är ingen rekommendation för användning. Om du vill se den allmänna säkerhetsbedömningen av sådana substanser hittar du bakgrund i artikeln om peptiders säkerhet.

Hur verkar GHRP-6 på tillväxthormonet?

GHRP-6 binder som agonist till tillväxthormonets sekretagogreceptor typ 1a (GHS-R1a), som numera oftast helt enkelt kallas ghrelinreceptorn. Receptorn klonades 1996 från hypofysen samt från nucleus arcuatus och nucleus infundibularis i hypotalamus hos gris och människa, och identifierades som målet för de syntetiska sekretagogerna (Howard et al., 1996). Aktiveringen sker via en G-proteinkopplad signalväg som i hypofysens somatotrofa celler leder till en ökning av intracellulärt kalcium och i slutändan till frisättning av lagrat tillväxthormon.

Avgörande är att GHRP-6 inte verkar enbart på hypofysen. Forskning på 1990-talet visade att hypotalamus är oumbärlig för den fulla effekten. I en studie på patienter med avbruten förbindelse mellan hypotalamus och hypofys blockerades GH-svaret på GHRP-6 helt, och den annars typiska synergistiska effekten av GHRP-6 tillsammans med GHRH uteblev också. Författarna drog slutsatsen att GHRP-6:s huvudsakliga verkningsställe ligger på hypotalamisk nivå (Popovic et al., 1995).

En andra studie på människor förfinade bilden farmakologiskt. När effekten av endogent GHRH blockerades hos friska frivilliga blev GH-svaret på GHRP-6 tydligt mindre. För maximal GH-stimulering behöver GHRP-6 därför kroppens eget GHRH (Pandya et al., 1998). Praktiskt innebär det att GHRP-6 förstärker och förlänger en befintlig fysiologisk frisättningspuls snarare än att helt ersätta den.

Den resulterande GH-frisättningen förblir därför pulsatil, det vill säga vågliknande, och följer hypofysens naturliga rytm. Detta skiljer sekretagoger i grunden från exogent tillväxthormon, som kan ge ihållande förhöjda nivåer. Om denna bevarade pulsatilitet verkligen innebär en gynnsammare säkerhetsprofil är ett antagande som ofta görs men som aldrig har testats för GHRP-6 i långtidsstudier.

Farmakokinetiskt är GHRP-6 kortlivat. I en studie på nio friska manliga frivilliga efter en enstaka intravenös dos följde plasmakurvan en biexponentiell funktion med en distributionshalveringstid på 7,6 ± 1,9 minuter och en eliminationshalveringstid på 2,5 ± 1,1 timmar (Cabrales et al., 2013). Enstaka bolusdoser på 100, 200 och 400 µg/kg kroppsvikt studerades. Dessa siffror beskriver enbart studieförhållandena och är uttryckligen inte någon doseringsrekommendation.

Varför ökar GHRP-6 aptiten så markant?

Den starkaste aptiteffekten inom GHRP-familjen anses vara GHRP-6:s karakteristiska drag. Orsaken ligger i själva receptorn: GHS-R1a är receptorn för ghrelin, magens hormon som i dagligt tal kallas hungerhormonet. Aktiveringen av denna receptor berör inte bara GH-axeln utan samtidigt också den centrala regleringen av hunger och energibalans.

Det relevanta belägget kommer övervägande från djurmodeller. I en ofta citerad studie på råttor gav intracerebroventrikulär tillförsel av ghrelin eller GHRP-6 en signifikant ökning av födointaget och en tillfällig sänkning av kroppens kärntemperatur. Märkning av c-Fos, en indikator på neuronal aktivering, gjorde det möjligt att visa vilka hjärnregioner som är involverade: nucleus arcuatus, nucleus paraventricularis, dorsomediala och ventromediala hypotalamus, laterala hypotalamus samt områden i hjärnstammen. I laterala hypotalamus aktiverades orexinproducerande neuron specifikt, men inte neuron som innehåller melaninkoncentrerande hormon (Lawrence et al., 2002).

För människor är underlaget tunnare än vad marknadsföringstexter antyder. Kontrollerade studier som kvantitativt mäter födointaget efter GHRP-6 är sällsynta. De tydligaste beläggen på människa för denna mekanism finns för den närbesläktade GHRP-2: i en studie på sju smala friska män som fick subkutan GHRP-2 eller koksaltlösning under 270 minuter åt deltagarna cirka 36 procent mer mat vid en efterföljande buffé än under placebo (Laferrère et al., 2005). Eftersom båda peptiderna aktiverar samma receptor anses en jämförbar effekt för GHRP-6 vara rimlig, men den har inte påvisats direkt i denna form.

Baksidan är också viktig: en stark aptitstimulering är ingen neutral biverkning. Den kan märkbart förskjuta energibalansen och är potentiellt problematisk i sammanhang med viktmål, ätstörningar eller befintliga metabola tillstånd. Just den egenskapen är också skälet till att ghrelinreceptoragonister över huvud taget har studerats inom forskning om kakexi och aptitlöshet.

Vad visar studier på människor och djur om GHRP-6?

Litteraturen på människa om GHRP-6 består huvudsakligen av små, kortvariga fysiologiska och diagnostiska studier från 1990-talet och början av 2000-talet. Typiska urvalsstorlekar ligger på ensiffriga till låga tvåsiffriga tal, och observationstiderna sträcker sig vanligen från enstaka timmar till några nätter. Utfallsmåtten är nästan alltid hormonnivåer, inte kliniska utfall som kroppssammansättning, prestation eller livskvalitet över månader.

Ett lärorikt exempel är sömnstudierna från München. Upprepade intravenösa doser av GHRP-6 under nattsömnen höjde serumnivåerna av GH, ACTH och kortisol hos friska unga män (Frieboes et al., 1995). En uppföljande studie jämförde administreringsvägar och fann tydliga skillnader: efter oral administrering i enterodragerade kapslar förblev GH, ACTH och kortisol oförändrade, medan intranasal administrering signifikant ökade den nattliga GH-koncentrationen (Frieboes et al., 1999). Detta illustrerar ett allmänt problem med peptider: utan en lämplig formulering är den orala biotillgängligheten låg.

Den diagnostiska tillämpningen kommer från klinisk endokrinologi. GHRP-6 användes, delvis i kombination med GHRH, som stimuleringstest för att bedöma hypofysens GH-reserv och hjälpte samtidigt till att lokalisera störningar i GH-axeln. Det finns också studier i specifika populationer, till exempel vid typ 1-diabetes, där GHRP-6 påverkade ACTH och kortisol samt GH (de Sá et al., 2010).

Ett andra forskningsspår, främst från Kuba, undersöker GHRP-6 bortom GH-axeln som en potentiellt cytoskyddande substans. I en preklinisk sårläkningsmodell skapades hudsår genom hela hudtjockleken hos Wistar-råttor och hypertrofiska ärr hos kaniner, som sedan behandlades lokalt med ett preparat innehållande GHRP-6 i koncentrationen 400 µg/mL. Författarna beskrev en dämpning av immun-inflammatoriska mediatorer och minskat uttryck av fibrotiska cytokiner (Mendoza Marí et al., 2016). Detta arbete är utfört i djurmodeller och kan inte överföras till människor.

Den ärliga sammanfattningen är denna: det finns gott om mekanistisk forskning, en del informativ akut fysiologi på människa och i praktiken inga kontrollerade långtidsstudier av effekt eller säkerhet hos friska vuxna. Översiktsarbeten om substansklassen kommer till en liknande försiktig slutsats och pekar bland annat på en möjlig försämring av insulinkänsligheten vid användning av sekretagoger (Sigalos och Pastuszak, 2018).

Hur skiljer sig GHRP-6 från GHRP-2 och Ipamorelin?

Alla tre substanserna aktiverar samma receptor men skiljer sig i potens och selektivitet. GHRP-2 anses vara en mer potent sekretagog än GHRP-6 med en svagare aptiteffekt. Ipamorelin utvecklades specifikt för selektivitet. I den ursprungliga artikeln som beskrev Ipamorelin som den första selektiva tillväxthormonsekretagogen höjde GHRP-6 och GHRP-2 plasmanivåerna av ACTH och kortisol, medan Ipamorelin inte stimulerade dessa hormoner mer än GHRH gjorde. Värt att notera i prolaktindiskussionen: i den studien påverkade ingen av de testade sekretagogerna nivåerna av FSH, LH, prolaktin eller TSH signifikant (Raun et al., 1998).

Översikten nedan sammanfattar de profilskillnader som beskrivs i litteraturen. Den ersätter inte en bedömning i det enskilda fallet och innehåller ingen information om användning.

EgenskapGHRP-6GHRP-2Ipamorelin
StrukturHexapeptidHexapeptidPentapeptid
MålreceptorGHS-R1aGHS-R1aGHS-R1a
AptitstimuleringUttaladMåttligSvag
ACTH och kortisolÖkning rapporteradÖkning rapporteradIngen ökning över GHRH-nivån
Regulatorisk statusInte godkändInte godkändInte godkänd

En detaljerad direktjämförelse av GHRP-6 och GHRP-2 skulle gå utöver denna guides ram och finns i den separata GHRP-2-monografin. För det mer selektiva alternativet är det värt att titta på Ipamorelin-guiden, som i detalj går igenom säkerhetsprofilen för den pentapeptiden.

En kontextpunkt är fortsatt viktig: mer selektivt betyder inte automatiskt säkrare. Även för Ipamorelin saknas robusta långtidsdata på människa. Skillnaderna gäller den akuta hormonprofilen, inte frågan om flera års användning skulle vara ofarlig.

Varför nämns GHRP-6 ofta tillsammans med en GHRH som CJC-1295?

Att kombinera en sekretagog med en GHRH-analog vilar på ett fysiologiskt begripligt resonemang. De två klasserna verkar på olika receptorer: GHRP-6 på ghrelinreceptorn GHS-R1a, GHRH-analoger på GHRH-receptorn på de somatotrofa cellerna. I studier på människor på 1990-talet gav samtidig tillförsel av GHRH och GHRP-6 en GH-frisättning som tydligt översteg summan av de enskilda effekterna.

Att de två vägarna hänger ihop visas av den redan nämnda studien, där blockad av endogent GHRH försvagade GH-svaret på GHRP-6 (Pandya et al., 1998). GHRP-6 är alltså beroende av en fungerande GHRH-tonus. Omvänt dämpar GHRP-6 sannolikt hämmande somatostatineffekter. Det förklarar varför kombinationen verkar synergistiskt i akuta testsituationer.

I praktiken förekommer detta resonemang i forskningslitteraturen främst i diagnostiska stimuleringstest, inte som ett etablerat behandlingsschema. I informella sammanhang överförs det däremot ofta till kombinationer som CJC-1295. För bakgrund till denna kombinationslogik, se artikeln om CJC-1295 och Ipamorelin-stacken, som beskriver samma tvåreceptoridé med den mer selektiva partnerpeptiden.

Ur vetenskaplig synvinkel är återhållsamhet på sin plats här. En akut synergistisk effekt på en hormonnivå är inget bevis för klinisk nytta över veckor eller månader. För ingen av dessa kombinationer finns kontrollerade långtidsstudier av effekt eller säkerhet hos friska vuxna. Godkända GHRH-analoger som Sermorelin eller Tesamorelin fick sina indikationer i tydligt avgränsade kliniska situationer, inte för allmän prestations- eller anti-aging-användning.

Om du vill följa den rena beredningsmatematiken för sådana forskningspeptider kan du använda GHRP-6-kalkylatorn i vår Peptide Lab-applikation. Verktyget omvandlar enbart volymer och koncentrationer och ger medvetet ingen rekommendation om mängder, frekvens eller användning.

Vilka biverkningar har rapporterats med GHRP-6?

Den bäst dokumenterade hormonella biverkningen är samaktivering av hypotalamus-hypofys-binjureaxeln. I studier på människor steg ACTH och kortisol vid sidan av GH efter tillförsel av GHRP-6 (Frieboes et al., 1995; de Sá et al., 2010), och i direkt jämförelse med Ipamorelin hörde GHRP-6 till de sekretagoger som hade en mätbar effekt på ACTH och kortisol (Raun et al., 1998). En ihållande förhöjd kortisolnivå vore oönskad ur endokrinologisk synvinkel, eftersom den påverkar ämnesomsättning, immunfunktion och sömn. Huruvida de akuta ökningar som observerats i studierna kvarstår vid upprepad användning har inte undersökts.

För prolaktin är faktaunderlaget svagare än vad som ofta hävdas. Ökningar av prolaktin har främst beskrivits för närbesläktade sekretagoger som Hexarelin och GHRP-2. I jämförelsestudien av Raun och kollegor ändrade ingen av de testade sekretagogerna, GHRP-6 inräknat, prolaktinnivåerna signifikant. Den som framställer en markant prolaktinstegring som en etablerad egenskap hos GHRP-6 går utöver de publicerade data.

Ytterligare punkter som diskuteras i litteraturen om denna substansklass är:

  • Metabola effekter: översiktsarbeten om tillväxthormonsekretagoger nämner en möjlig försämring av insulinkänsligheten med stigande blodglukos som en relevant säkerhetssignal (Sigalos och Pastuszak, 2018).
  • Aptit och energibalans: den uttalade orexigena effekten kan leda till ett oavsiktligt ökat kaloriintag.
  • Vätskeretention och ledbesvär: klassiska följdeffekter av förhöjda GH- och IGF-1-nivåer, kända från GH-behandling och rimliga för sekretagoger, men inte systematiskt kvantifierade för GHRP-6.
  • Lokala reaktioner och kvalitetsrisker: produkter utan läkemedelsgodkännande omfattas inte av någon regulatorisk kvalitetskontroll, så renhet, identitet och sterilitet är inte garanterade.

Två grupper kräver särskild försiktighet: personer med befintliga störningar i glukosomsättningen och personer med hormonaktiva eller onkologiska tillstånd, eftersom aktivering av GH- och IGF-1-axeln teoretiskt skulle kunna vara ogynnsam här. Det finns ingen robust kvantifiering av risken för GHRP-6.

Medicinsk anmärkning: den här listan är avsedd som information och ersätter inte medicinsk rådgivning. Diskutera hälsofrågor med kvalificerad sjukvårdspersonal.

Vad är fortfarande okänt om GHRP-6?

Trots fyrtio års forskningshistoria är centrala frågor om GHRP-6 fortfarande obesvarade. Den största luckan gäller långtidssäkerhet hos människor. Det finns inga publicerade kontrollerade studier som har följt friska vuxna på GHRP-6 under månader eller år med registrering av metabola, kardiovaskulära eller onkologiska utfallsmått. Allt som går utöver kortvariga hormonsvar är extrapolering.

För det andra är det oklart om upprepad stimulering av ghrelinreceptorn leder till desensibilisering. Snabb receptordesensibilisering har beskrivits in vitro för närbesläktade sekretagoger. Huruvida och i vilken utsträckning GH-svaret på GHRP-6 avtar vid fortsatt användning har inte studerats systematiskt hos människor.

För det tredje saknas ett robust uttalande om klinisk relevans. En mätbar GH-ökning under några timmar säger lite om huruvida kroppssammansättning, bentäthet, återhämtning eller sömnkvalitet förändras på lång sikt. Översiktsarbeten om substansklassen beskriver möjliga effekter på aptit, mager kroppsmassa och sömn, men betonar samtidigt den begränsade datakvaliteten och signalen om nedsatt insulinkänslighet (Sigalos och Pastuszak, 2018).

För det fjärde är de cytoskyddande fynden bortom GH-axeln intressanta men ännu i ett tidigt skede. Arbetena om sårläkning och om dämpning av fibrotiska cytokiner kommer från gnagar- och kaninmodeller (Mendoza Marí et al., 2016). Steget till kontrollerade kliniska prövningar på människor har inte tagits i någon relevant omfattning för dessa indikationer.

Slutligen kvarstår frågan om produktkvalitet. Utan godkännande finns ingen bindande kontroll av identitet, renhet och sterilitet. Också därför har vi ingen GHRP-6-produkt i vår katalog och länkar medvetet inte till någon inköpskälla. Om du sätter dig in i denna substansklass, gör det med en tydlig bild av vad litteraturen visar och vad den lämnar öppet.

Observera: den här artikeln är endast avsedd för utbildningsändamål. GHRP-6 är en forskningspeptid utan läkemedelsgodkännande för användning på människor. Den utgör inte medicinsk rådgivning och innehåller inga doseringsrekommendationer. Rådfråga en läkare före hälsorelaterade beslut.

Testa dina kunskaper

Snabbquiz · 6 frågor

Vanliga frågor om GHRP-6

Är GHRP-6 samma sak som tillväxthormon?
Nej. GHRP-6 är en syntetisk hexapeptid som aktiverar ghrelinreceptorn GHS-R1a och får hypofysen att frisätta kroppens eget tillväxthormon i pulser. Exogent tillväxthormon tillförs däremot direkt. Skillnaden är fysiologiskt betydelsefull, eftersom effekten av GHRP-6 beror på en fungerande hypotalamus-hypofys-axel. I studier på personer med avbruten förbindelse mellan hypotalamus och hypofys uteblev GH-svaret på GHRP-6 helt.
Varför blir man hungrig av GHRP-6?
Eftersom GHRP-6 aktiverar samma receptor som ghrelin, kroppens eget hungerhormon. Receptorn finns bland annat i nucleus arcuatus i hypotalamus, ett nav i aptitregleringen. I råttstudier ökade central tillförsel av GHRP-6 födointaget signifikant och aktiverade flera regioner i hypotalamus och hjärnstammen samt orexinproducerande neuron i laterala hypotalamus. Den starkaste aptiteffekten inom GHRP-familjen anses därför vara GHRP-6:s kännetecken.
Höjer GHRP-6 verkligen kortisol och prolaktin?
För kortisol är data tydliga: i studier på människor steg ACTH och kortisol vid sidan av GH efter tillförsel av GHRP-6. För prolaktin är belägget svagare än vad som ofta framställs. I jämförelsestudien som beskrev Ipamorelin som en selektiv sekretagog ändrade ingen av de testade sekretagogerna, GHRP-6 inräknat, prolaktinnivåerna signifikant, medan ACTH och kortisol steg under GHRP-6 och GHRP-2. Markanta prolaktinökningar har främst beskrivits för Hexarelin och GHRP-2.
Hur länge finns GHRP-6 kvar i kroppen?
Inte särskilt länge. I en farmakokinetisk studie på nio friska manliga frivilliga följde plasmakurvan efter en enstaka intravenös dos en biexponentiell funktion. Distributionshalveringstiden var 7,6 ± 1,9 minuter och eliminationshalveringstiden 2,5 ± 1,1 timmar. Själva GH-svaret är också kort och pulsatilt. Dessa siffror beskriver enbart förhållandena i den citerade studien och säger ingenting om någon förnuftig användning.
Fungerar GHRP-6 oralt?
Enligt tillgängliga data bara i mycket begränsad utsträckning. I en studie om administreringsvägens betydelse förblev GH, ACTH och kortisol oförändrade efter oral administrering av GHRP-6 i enterodragerade kapslar, medan intranasal administrering signifikant ökade den nattliga GH-koncentrationen. Det stämmer med det allmänna problemet med peptider: utan skydd mot matsmältningsenzymer och utan en lämplig formulering är den orala biotillgängligheten låg.
Vad är skillnaden mellan GHRP-6, GHRP-2 och Ipamorelin?
Alla tre aktiverar receptorn GHS-R1a, men de skiljer sig i struktur och selektivitet. GHRP-6 och GHRP-2 är hexapeptider, Ipamorelin är en pentapeptid. GHRP-6 betraktas som den starkaste aptitstimulatorn av de tre, GHRP-2 som en mer potent sekretagog med en svagare aptiteffekt. I studien som beskrev Ipamorelin som den första selektiva sekretagogen höjde GHRP-6 och GHRP-2 ACTH och kortisol, medan Ipamorelin inte höjde dem över nivån som sågs med GHRH. En detaljerad jämförelse finns i GHRP-2-monografin.
Är GHRP-6 förbjudet inom idrotten?
Ja. WADA:s dopinglista omfattar i avsnitt S2 peptidhormoner, tillväxtfaktorer, besläktade substanser och mimetika. Bland de tillväxthormonfrisättande faktorerna där förtecknas tillväxthormonsekretagoger och GH-frisättande peptider, och GHRP-6 nämns uttryckligen. Substanser i detta avsnitt är förbjudna vid alla tidpunkter, det vill säga både i tävling och utanför tävling. Eftersom listan uppdateras varje år bör du alltid kontrollera den aktuellt gällande versionen på WADA:s officiella webbplats.
Är GHRP-6 lagligt tillgängligt och säkert?
GHRP-6 är varken godkänt som läkemedel av FDA eller EMA och säljs vanligen som forskningskemikalie med upplysningen att det inte är avsett för användning på människor. Den rättsliga behandlingen av import, innehav och tillhandahållande skiljer sig avsevärt från land till land. Eftersom regulatorisk kvalitetskontroll saknas är identitet, renhet och sterilitet hos sådana produkter inte garanterade. Vi har inget GHRP-6 i vår katalog och länkar inte till någon inköpskälla. Den här texten är avsedd för utbildningsändamål och ersätter inte medicinsk rådgivning.

Källor

  1. Howard AD, Feighner SD, Cully DF, et al. (1996). A receptor in pituitary and hypothalamus that functions in growth hormone release. Science. (PubMed)
  2. Popovic V, Damjanovic S, Micic D, Djurovic M, Dieguez C, Casanueva FF (1995). Blocked growth hormone-releasing peptide (GHRP-6)-induced GH secretion and absence of the synergic action of GHRP-6 plus GH-releasing hormone in patients with hypothalamopituitary disconnection: evidence that GHRP-6 main action is exerted at the hypothalamic level. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism. (PubMed)
  3. Pandya N, DeMott-Friberg R, Bowers CY, Barkan AL, Jaffe CA (1998). Growth hormone (GH)-releasing peptide-6 requires endogenous hypothalamic GH-releasing hormone for maximal GH stimulation. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism. (PubMed)
  4. Lawrence CB, Snape AC, Baudoin FM, Luckman SM (2002). Acute central ghrelin and GH secretagogues induce feeding and activate brain appetite centers. Endocrinology. (PubMed)
  5. Cabrales A, Gil J, Fernández E, et al. (2013). Pharmacokinetic study of Growth Hormone-Releasing Peptide 6 (GHRP-6) in nine male healthy volunteers. European Journal of Pharmaceutical Sciences. (PubMed)
  6. Frieboes RM, Murck H, Maier P, Schier T, Holsboer F, Steiger A (1995). Growth hormone-releasing peptide-6 stimulates sleep, growth hormone, ACTH and cortisol release in normal man. Neuroendocrinology. (PubMed)
  7. Frieboes RM, Murck H, Antonijevic IA, Steiger A (1999). Effects of growth hormone-releasing peptide-6 on the nocturnal secretion of GH, ACTH and cortisol and on the sleep EEG in man: role of routes of administration. Journal of Neuroendocrinology. (onlinelibrary.wiley.com)
  8. Raun K, Hansen BS, Johansen NL, et al. (1998). Ipamorelin, the first selective growth hormone secretagogue. European Journal of Endocrinology. (PubMed)
  9. Laferrère B, Abraham C, Russell CD, Bowers CY (2005). Growth hormone releasing peptide-2 (GHRP-2), like ghrelin, increases food intake in healthy men. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism. (PubMed)
  10. Sigalos JT, Pastuszak AW (2018). The Safety and Efficacy of Growth Hormone Secretagogues. Sexual Medicine Reviews. (PubMed)
  11. Mendoza Marí Y, Fernández Mayola M, Aguilera Barreto A, et al. (2016). Growth Hormone-Releasing Peptide 6 Enhances the Healing Process and Improves the Esthetic Outcome of the Wounds. Plastic Surgery International. (PubMed)
  12. de Sá LB, Nascif SO, Correa-Silva SR, et al. (2010). Effects of ghrelin, growth hormone-releasing peptide-6, and growth hormone-releasing hormone on growth hormone, adrenocorticotropic hormone, and cortisol release in type 1 diabetes mellitus. Metabolism. (PubMed)
  13. Ilson BE, Jorkasky DK, Curnow RT, Stote RM (1989). Effect of a new synthetic hexapeptide to selectively stimulate growth hormone release in healthy human subjects. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism. (PubMed)
  14. World Anti-Doping Agency (2026). World Anti-Doping Code International Standard: Prohibited List, Section S2 (Peptide Hormones, Growth Factors, Related Substances and Mimetics). WADA. (wada-ama.org)
  15. World Anti-Doping Agency (WADA) (2026). World Anti-Doping Code International Standard: Prohibited List 2026. WADA. (wada-ama.org)
  16. U.S. Department of Health and Human Services (2026). 503A peptide enforcement discretion policy (Federal Register notice 2026-22192). Federal Register. (federalregister.gov)
  17. U.S. Food and Drug Administration (2026). Safety risks associated with certain bulk drug substances nominated for use in compounding (category 2). FDA. (fda.gov)
  18. U.S. Food and Drug Administration (2026). Bulk Drug Substances Nominated for Use in Compounding Under Section 503A of the FD&C Act, updated May 14, 2026. FDA. (fda.gov)

Innehållet är endast avsett för information och utbildning. Det utgör inte medicinsk rådgivning. Rådfråga sjukvårdspersonal innan du fattar några beslut. Läs vår fullständiga medicinska ansvarsfriskrivning

GHK-Cu
GHK-Cu
Kraftfull anti-aging →